Kurs för idrotts- och ungdomsledare i Kurdistan 2009

Efter föreläsningarna igår var vi ett gäng som gick till fjälls - upp på berget bakom våra "swedish cabins". Vi var lite glada i hågen, vi hade lite att fira. Stefan var trapper och stigfinnare då han redan varit däruppe en gång. Förra gången hade en kurdisk kvinna visat på en riktigt svår väg upp till befästningarna från krigen som låg på rad däruppe.

Redan 50 meter upp föreslog Ola en paus, jag var inte sen att haka på, men Hjortfot-stefan Vildkatt drev på oss som en motvillig skock får. Vi bräkte lite och stapplade vidare. Till slut var vi uppe på bergsryggen och ett helt fantastiskt panorama öppnade sig för våra ögon. Helt plötsligt framstod Kurdistan inte bara som dramatiskt och spännande, utan helt otroligt vackert. Dalar och lägre kullar avlöste varandra, vid horisonten tornade de riktigt stora bergen upp sig - mot öster nära gränsen mot Iran. Nere på låglandet gick en man med ett papper som det verkade, kanske läste han poesi?

Arwid

Stefan, Rombir och Jag