En dikt av Hiwa Qadir, poeten som läste upp dikterna för oss i Shaklawa, som jag har översatt till svenska.
Jag är rädd för att du ska åka bort
Jag är rädd för att när jag dör, ej bli besökt av dig.
Jag är rädd för att du ska komma och fara iväg utan att ens besöka mig
Jag är rädd för att jag ska få stå vid din sida vemodigt utan att du lägger märke till mig
Jag är rädd för ett liv utan dig
Jag är rädd för att dö utan några fina minnen
Jag är rädd för allting
Till och med en blommas skönhet gör mig rädd om jag känner att jag inte är förälskad
Elden gör mig rädd när jag känner att jag själv är utslocknad
Vattnet gör mig rädd om jag inte får sjunga en hymn över det varje dag
Jag är rädd att den friska vinden blåser och jag inte har något budskap till dig som den kan leverera
Jag är rädd för allting utan dig.
Utan dig är jag rädd för hundskall
Utan dig bredvid mig är jag rädd för tuppgal på morgnarna
Och när det regnar
är jag rädd för att inte ha en röd parasoll över mig och ha dig bredvid mig
Jag är rädd för att bli bortfört av en översvämning som en pappersbåt om du inte räddar mig
Jag är rädd,
rädd för mina hjärtslag, rädd för mardrömmar fulla av insekter och ormar,
rädd för att vakna skrikande.
En dröm i vilken det snöar och det enda som hörs är dina fotsteg efter mig,
en gata vars murar är svepta med nedskrivna svordomar,
och en gatan där du inte leker hoppa hage gör mig rädd .
Jag är rädd, rädd för hur ensam jag är
Rädd för att jag är så ensam och du inte är här.
Du är inte här och jag har överlämnat mig helt till min ensamhet
Ensamheten pratar jämt och ständigt om dig och jag blir till ett ensamt träd på toppen av en kulle.
Jag står och väntar och du kommer inte
Du kommer inte och jag står fortfarande
Jag är rädd och jag räknar ensamt de svagt lysande stjärnorna
Dagar utan dig, Noahs långa liv, Ayubs tålamod
avtar och nyheten om din ankomst blir bara till dammen efter en ryttare
som ångrar sig över att gå till kriget och vägrar komma.
Jag är rädd för att leva utan dig,
Jag står och väntar och du kommer inte
Skålar jublar som kyrkklockor och du syns inte till
Jag sätter min likkista på min axel och tittar bakåt
men du följer inte med.
Jag är rädd, jag är så rädd för att när du väl har kommit, rädslan har fått mig att glömma bort dig helt och hållet.
Kommentarer
Det finns några stavfel och
Det finns några stavfel och något annat enstaka fel i den som jag av någon konstig anledning inte kunde redigera.