Kurs för idrotts- och ungdomsledare i Kurdistan 2009

I onsdags (inget försenat första april-skämt) berättade jag om vår resa och vårt arbete på Världsbibliotekets traditionsenliga bokkaffe kl 15. Det hela drog ut på tiden med bildspel och hela konkarongen, men alla satt kvar, och det blev till och med diskussion på slutet.

Dessa boknära människor tyckte att vårt arbete var föredömligt, men att den våldsamma kurdiska historien och vapenkulturen verkade lite tuff att klara av. Lite gladare miner blev det när jag påpekade att kurderna på vår kurs var varma, känslosamma och givmilda med sig själva, samt att det kändes säkert att vara i kurdistan som turist.

Efter presentationen kom jag på typ 20 saker och förtydliganden till att ta upp. Men det fungerade som ett generalrep inför vår kommande konferens.
Arwid