Kurs för idrotts- och ungdomsledare i Kurdistan 2009

Morgonen är magnifik. Jag öppnar dörren och tittar rakt upp mot ett bergsmassiv med snö på toppen, vid bergets fot innan byn tar vid syns en minaret. Vår stugby ligger mellan bergen Surtek (?), det röda berget, och berget Sefin. Det är Sefin vi ska bestiga idag, vår utflyktsdag. Berget har tydligen utgjort slagfält mellan kristna och muslimer, båda grupperna vallfärdar hit i dessa dagar.

Vi tar vår lilla buss, en gåva från Sydkorea, så långt vägen går, sedan är det dags att gå; vandra brant uppåt längs en slingrig stig. Vid våra sidor stupar berget rakt ner och längre upp i berget, där det går samman med himlen hör vi fåglars kraftfulla läten. Några hundra meter upp för berget utbrister Ola snett bakom mig; "... men titta, fantastiskt!". Jag vänder blicken åt vänster och längre upp längs bergsväggen ser vi någon form av byggnadsfasad i insprängt i berget.

Det visar sig vara den plats dit såväl muslimer som kristna vällfärdar till. Stigen slingrar sig, smal men helt ok, ända fram. Vi tar oss dit. Någon hittar en liten grotta att meditera i och vi andra klättrar mest runt. Muslimska kvinnor, får vi reda på av en av organisatörerna, brukar komma hit och slänga sina sjalar över något som liknade ett gammalt kors; fastnar sjalen blir de lyckligt gifta. En annan berättelse som berättas gör gällande att kvinnor som vill bli med barn kommer hit för att lägga sig med huvudet före nedåt på en sluttande sten; når de fram till en annan sten så är saken biff. Om man får tro riten enligt dem.

På vägen ner börjar vår projektledare att kula, antagligen inspirerad av Aras peshmerga-rop en stund tidigare.

rozbash,
Arwid