Here we go again

Första dagen på andra veckan. Det är fullt ös och varje grupp består nu av 17-20 deltagare istället för förra veckans 12-15. Påfrestningen känns större och mindre på samma gång, vi har ju fått testa vårt upplägg under 10 (!!!) pass förra veckan. Jag har märkt att jag går in i någon slags trans när jag står inför en ny grupp. Hur trött jag än är så hittar jag in till entusiasm och närvaro... och utan att jag vet ordet av så är nästa 2,5 timmes pass till ända. Från första meningen: "Har ni märkt att livet är som ett flöde? En ständig förändring! Som floden Tigris där aldrig samma vatten passerar förbi." Till slutcrescendot: "Om ni väljer att leva mer i Flow kommer det att göra en skillnad för ert eget liv, men också för hela Kurdistan!". Puh!! Vi borde få betalt av FN!!

Kommentarer

Du skriver trans, men jag

Du skriver trans, men jag tror du menar flow ;-)