Kurs för idrotts- och ungdomsledare i Kurdistan 2009

Akademikerna lyser i stort med sin frånvaro bland de nya grupperna. Tonen är ledigare och mer avspänd. Och det fungerar minst lika bra, snarare ännu bättre, när det kommer till mitt rätt så formalistiska pass. Men det kanske inte är så märkligt ändå. Ungdomarna har ordentlig föreningsvana eller vana att fungera i grupp från sitt idrottande. De samarbetar, åtminstone i de grupper jag haft, mycket mer effektivt och målmedvetet än grupperna i förra omgången. De är väldigt praktiska och inriktade på att lösa uppgifterna som de ställs inför. Propositionsordningen sitter utan större problem för dem.

För att hotta upp föredraget försöker jag lite då och då att hänvisa till lag och laganda. En ideell förening blir ju starkare ju mer delaktiga dessa medlemmar är, speciellt om samarbetet är demokratiskt och aktiverar alla, och så är det ju även med lag. Ja, det är väl kärnan i det demokratiska ledarskapet: förankring och kompetensspridning/utjämning.

I sista gruppen nu innan lunch var det en kille som misstrodde det mesta jag sa. Men vi tog diskussionen, kom väl inte helt överens, men jag fick veta mer om hur partierna styr idrotten i Kurdistan och han fick lite inblickar i att det finns andra sätt att arbeta i föreningar än vad som är brukligt här i Kurdistan. Trots att han slumrade till en liten stund på slutet. Han vaknade dock till lagom till le grande finale: kontrapropositionsvoteringen - vilken han kirrade lätt som en plätt.
Arwid