Kurs för idrotts- och ungdomsledare i Kurdistan 2009

Idag gjorde vi om konceptet för klassen då passet på eftermiddagen igår var en katastrof. Igår var nog första gången som majoriteten inte förstod var jag pratade om när det kom till att hålla möte och rösta på demokratiskt vis. Lite obegripligt blev därför Fannys kommentar (hon har den gruppen som sin basgrupp) att flera av deltagarna i gruppen hade tyckt om mitt pass.

Vi var förberedda på 120 stycken deltagare, men tydligen hade ungdomarna från förra kursen spridit ut att det var en bra kurs. Konsekvensen blev att jag fick hålla mitt pass, inklusive lagbyggande, för 20 personer istället för tolv, vilket ledde till att vi måste hitta extra stolar och hitta på nya infallsvinklar till övningarna. Dessutom fick vi spara den sista halvtimmen av workshopen till efter lunchen, vilket inte är optimalt, men tvunget eftersom matsalen inte räcker till för alla samtidigt.

Igår på eftermiddagen hittade jag äntligen formen för min workshop. Även om den på samma gång håller på att bli min översättares, Mujdas, workshop. När formen börjar sätta sig, blir det lättare för henne att klämma i med de haranger som hon nu har hört en sex gånger sådär. "Inte utan min tolk" som vi säger här nere i Kurdistan.